Sorg eller Hej då Panter!

Idag har varit en dålig dag. Var tvungen att säga ett definitivt hej då till min gamla kattdam Pantera. Hon hade levt ett långt friskt kattliv och att vid 15 års ålder kasta in handduken på grund av just ålder är ju inte fy skam. Och det hjälper ju lite i sorgen men saknaden gör den ingenting för. Sedan 1995 har hon varit del av mitt liv och att jag aldrig mer ska få klappa hennes päls, ha henne sovande bredvid mig i fåtöljen när jag tittar på tv eller ha henne vid min sida då jag går och lägger mig är nästan outhärdligt att tänka.

Och konstigt nog, inser jag nu, var hon också en länk till eller symbol för min mammas friskare tid. Eftersom mamma fick ta hand om Pantera under längre perioder då jag var på resande fot så blev de nästan ett par i mina ögon. Panter på gång in i köket på morgonen då de vaknat och mamma efter för att ge henne mat. Mamma borstandes Panter framför tv:n och Panter på fotpallen bredvid mammas fåtölj. Hur de pratade med varandra.

Det slår mig när jag skriver detta vilken fantastisk glädje hon skänkt mig och min familj, denna ädla dam med en förkärlek för att sova i garderober, och vilken tacksamhet jag känner till henne. Hon har berikat våra liv på sätt som inte går att räkna.

Hoppas du har det bra där du är nu.

Hej då, Pantera, och tack för allt!