Gick hem från stan

Idrotten förädlar och förenar!

Favoriter

Ville citera ett stycke som jag hade fått för mig kom från Ian McEwan’s bok Amsterdam (det gjorde det inte…) så jag begav mig till avdelningen för engelskspråkig litteratur (eller invandrarspråk som skylten säger…) på biblioteket och när jag nu ändå var där så lånade jag med mig Atonement av samma författare. Första boken jag läste av McEwan var Child in Time som engelskstudent på Umeå universitet och jag minns det som en riktig läsupplevelse. Jag hade aldrig förut läst en text som kunde vara så surreell samtidigt som den var nästan diskbänksrealistisk. En mycket märklig bok, helt enkelt, och efter det så har Mr McEwan varit en favorit. Tills jag läste Amsterdam som hade fått lysande recensioner – jag blev besviken för jag tyckte magin hade gått ur texten och den läsupplevelse som jag sökte fanns inte där. Dock i sökandet av det där citatet som inte fanns där så fick jag omförhandla mitt ställningstagande till boken och jag såg delar som jag inte såg i första läsningen. Och kan nu säga att det är en bok väl värt att läsa! I Atonement så hittar hans språk mig direkt och det är en fantastisk känsla att bli välkomnad in i en bok - så varmt och så enkelt. Atonement kommer snart på bio med Kiera Knightly och, en favorit, skotten James McAvoy.

Apropå film så läste jag på samma dag två texter om Peter Greenaway. En text av Maxim Jakubowski med titeln “Why has Peter Greenaway gone so out of fashion?” och så skrev Johan på sin blogg att nya filmen Nightwatching (om Rembrandt) med Martin Freeman i huvudrollen har premiär på Cannes filmfestival i maj. Så förhoppningsvis har han inte helt gone out of fashion?

Min favorit av denne regissör är Prospero’s books som är en filmatisering av Shakespeares Stormen där alla pratar engelska the way Shakespeare intended it! Jag såg den först i London med två vänner. De somnade. Jag satt som hypnotiserad. Det var en av de mest totala filmupplevelser som jag någonsin haft trots att jag bara förstod en bråkdel av vad som sas. Men det är inte det viktigaste i Greenaways filmer för han använder sig av hela filmmediet genom att skapa nya världar där det grafiska uttrycket, formen, är precis lika viktig som texten, innehållet. Och då gör det mindre om några replikskiften inte uppfattas.
Har du aldrig sett någon av hans filmer så är de väl värt att leta efter!

Äntligen!

Så har då för första gången Gerry Adams och Ian Paisley mötts. Ett historiskt ögonblick för Nordirland som nu äntligen inte bara kan få ett eget parlament säkerställt utan dessutom ett där republikaner och unionister samarbetar.

Efter valet den 7 mars i år - där Democratic Unionist parti (DUP) fick 30 % av rösterna (36 platser) och Sinn Féin 26 % (28 platser) - har det i svenska media rapporterats att det var extremistpartierna som vann. Det är inte riktigt sant. Visst är Sinn Féin och DUP varandras huvudantagonister med sina fötter fast förankrade på var sin sida av staketet men i Nordirland kan man få mycket mer extremism än så – och faktum är att de partierna förlorade stort.

Men förlorade röster gjorde också partierna i mitten. Både Ulster Unionist party (UUP) (som tidigare var det största partiet) och Social Democratic and Labour party (SDLP) förlorade röster till DUP och Sinn Féin respektive. Vilket är intressant att notera då det var de partierna som faktiskt ledde utvecklingen mot ett samarbete. David Trimble, då ledare för UUP, och John Hume, då ledare för SDLP, fick 1998 Nobels fredspris för sina insatser.

Dock känns inte valresultatet alltför häpnadsväckande - för vilka två partier skulle kunna styra tillsammans utan att förlora trovärdighet bland de egna leden av rädsla för att de skulle ge för mycket eftergifter åt den andra parten? För historiskt sett så har, framförallt republikanerna, inte alltid vunnit på att samarbeta och den misstänksamhet som finns är reell och grundad i erfarenhet. Katolikerna har behandlats som andraklassens medborgare och även bland arbetarklassen kan man avläsa skillnader bland dem och protestanterna till katolikernas nackdel. Och bland den protestantiska arbetarklassen har det funnits en rädsla att hamna ännu längre ned på stegen om man också måste konkurrera mot katolikerna. Därför anser jag att det paradoxalt nog kan vara dessa partiers hårdnackade inställning till varandra som gör att ett samarbete mellan republikanerna och unionisterna kan bli fruktbart.

Men det kommer givetvis inte att bli en lättnavigerad resa. Som förväntat hörs det protester mot samarbetet även bland representanter från DUP och Sinn Féin- även om det är svårt att utvärdera om det är reella hot eller bara förhandlingsstrategisk taktik. Det är väl troligt att de tongångarna kommer att tonas ned något när parlamentet är bildat och på plats i Stormont. Men trots det så kommer det inte att bli enkelt - för de som tror att Ian Paisley är ensamt galen i sitt parti kommer nog att få fog att omvärdera sina åsikter och Gerry Adams måste hålla tokarna i RealIRA stången.

Personligen är jag dock försiktigt optimistisk. Jag tror att om partierna kan enas om reformer som minskar klyftorna och lyfter arbetarklassen så kommer de inte bara ha eliminerat grogrunden för rekryteringen av medlemmar till de mer extrema organisationerna utan också tysta rösterna som säger att inget gott kan komma från ett samarbete med ”den andra sidan”.

Dessutom är detta ett bevis för att långvariga konflikter kan ha en (fredlig) lösning – något som är nog så viktigt i dessa tider!

Till Alliansen

Not Waving but Drowning

Nobody heard him, the dead man,
But still he lay moaning:
I was much further out than you thought
And not waving but drowning.

Poor chap, he always loved larking
And now he’s dead
It must have been to cold for him
his heart gave way,
They said.

Oh,no no no, it was too cold always
(Still the dead one lay moaning)
I was much too far out all my life
And not waving but drowning.

Stevie Smith

Ulster says No? Ian Paisleys liv blir film

Ian Paisley, partiledaren för Democratic Unionist Party (DUP)och som om en vecka tar rodret som First Minister i Nordirland, har anlitat pjäsförfattaren Gary Mitchell att skriva ett filmmanus om hans liv. Mitchell kommenterar det hela i Guardian med ” I think it is a tremendous opportunity to explore and expose the great man and all his vices and all his virtues”.
För de som förväntar sig en någorlunda heltäckande bild över den rabiate politikern som startade sin karriär med att göra sig till överstepräst i sin egen kyrka kommer nog att bli besvikna. Mr Paisleys son, Ian Paisley junior, är satt att producera eposet och familjen kommer att ha vetorätt över slutversionen. Vem som ska spela huvudrollen är ännu inte bestämt men Liam Neesons (!?!) namn har nämnts.
Bloggare på Slugger O’Toole gav igår förslag till namn på filmen - Look Back in Anger, Rebel Without a Cause, Never Say Never Again and Doctor Strangelove or How I Learned to Stop Warmongering and Love the Ex-Bomber. De föreslog också Art Garfunkel i rollen att spela Sinn Fèins Martin McGuinness.

Plastic Fantastic

Tv4 hade i sin tablå en ”dokumentär” som hette Min konstgjorda flickvän. Beskrivningen i Aftonbladets tv-tidning:
”Fyra män som inte lyckats få en relation med en levande kvinna har istället valt att köpa silikondockor att dela sitt liv med (sic, kursiveringen min egen)”.

En reflexion:
Genom att medverka i detta program så kan man väl konstatera att de förminskat sina chanser att någonsin ”lyckas få en relation till en levande kvinna” ytterligare. What’s wrong with these people!?

Ny bok av Åsa Linderborg

Läser i Johans blogg att Åsa Linderborgs bok Mig äger ingen kommer ut den 26 april. Man kan förhandsbeställa den här.

Solomon Burke

Lyssnar på Solomon Burke - Nashville. Lysande!

Dagens i-landsproblem

Är det någon mer än mig som tycker att Expressens nya hemsida är skitdålig? Förutom den svårlästa retrolayouten så trodde jag att de hade länkat fel och lagt nöjessidan som första sida. Alltid spännande att se vad de sk kvällstidningarna toppar som ”nyheter” men Expressen.se når nya lågvattensmärken varje gång jag är inne där. Det är som om de tar allt som är dåligt i papperstidningen och använder Internet för att publicera det i ett exponentiellt antal. Istället för att använda nätet till fördjupning av nyheter som av naturliga skäl inte kan få plats i tidningen så får vi ytterligare fördumning. Men kanske är det bara en reflexion av redaktörernas egna begränsade förmågor?

Jag gillar också att de måste lägga ut en text om att ”Expressen.se bygger om - därför fungerar sajten kanske inte alltid”. No skit, Sherlock – kanske skulle ni ha tänkt på det innan ni lanserade er nya sajt?

Russell Brand

Jag måste tipsa om en vansinnigt rolig och galen man – Russel Brand. Jag såg honom först på tv när jag var i Glasgow förra året. Han var presentatör för ett program som hette Big Brothers Big Mouth (eller något liknande) där folk diskuterade de senaste händelserna i – just det – Big Brother! Och han vara bara så magnifikt ekvilibristiskt snabbtänkt att det var en fröjd att se.

Kolla in honom här och lyssna på honom på BBCs Radio 2 här så får du höra själv!

Det finns också en utskrift av delar av vad han sa då han presenterade The Brit Awards i denna månads nummer av the Word som finns att läsa på biblioteket.

Enjoy!

More close encounters

Jag blir attackerad av katt på Vallby
http://www.youtube.com/watch?v=prUEXToSSVk

Close encounters

Jag och Hugh har besökt Vallby friluftsmuseum. Djur rockar!
http://www.youtube.com/watch?v=0z1Zh_MEh2c

vård av frisk man i hemmet

Inga-Lisa Sangregorio skriver en fantastisk text om pigavdraget. Läs den här:
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,1016396,00.html .