Wednesday, March 28, 2007

Äntligen!


Så har då för första gången Gerry Adams och Ian Paisley mötts. Ett historiskt ögonblick för Nordirland som nu äntligen inte bara kan få ett eget parlament säkerställt utan dessutom ett där republikaner och unionister samarbetar.

Efter valet den 7 mars i år - där Democratic Unionist parti (DUP) fick 30 % av rösterna (36 platser) och Sinn Féin 26 % (28 platser) - har det i svenska media rapporterats att det var extremistpartierna som vann. Det är inte riktigt sant. Visst är Sinn Féin och DUP varandras huvudantagonister med sina fötter fast förankrade på var sin sida av staketet men i Nordirland kan man få mycket mer extremism än så – och faktum är att de partierna förlorade stort.

Men förlorade röster gjorde också partierna i mitten. Både Ulster Unionist party (UUP) (som tidigare var det största partiet) och Social Democratic and Labour party (SDLP) förlorade röster till DUP och Sinn Féin respektive. Vilket är intressant att notera då det var de partierna som faktiskt ledde utvecklingen mot ett samarbete. David Trimble, då ledare för UUP, och John Hume, då ledare för SDLP, fick 1998 Nobels fredspris för sina insatser.

Dock känns inte valresultatet alltför häpnadsväckande - för vilka två partier skulle kunna styra tillsammans utan att förlora trovärdighet bland de egna leden av rädsla för att de skulle ge för mycket eftergifter åt den andra parten? För historiskt sett så har, framförallt republikanerna, inte alltid vunnit på att samarbeta och den misstänksamhet som finns är reell och grundad i erfarenhet. Katolikerna har behandlats som andraklassens medborgare och även bland arbetarklassen kan man avläsa skillnader bland dem och protestanterna till katolikernas nackdel. Och bland den protestantiska arbetarklassen har det funnits en rädsla att hamna ännu längre ned på stegen om man också måste konkurrera mot katolikerna. Därför anser jag att det paradoxalt nog kan vara dessa partiers hårdnackade inställning till varandra som gör att ett samarbete mellan republikanerna och unionisterna kan bli fruktbart.

Men det kommer givetvis inte att bli en lättnavigerad resa. Som förväntat hörs det protester mot samarbetet även bland representanter från DUP och Sinn Féin- även om det är svårt att utvärdera om det är reella hot eller bara förhandlingsstrategisk taktik. Det är väl troligt att de tongångarna kommer att tonas ned något när parlamentet är bildat och på plats i Stormont. Men trots det så kommer det inte att bli enkelt - för de som tror att Ian Paisley är ensamt galen i sitt parti kommer nog att få fog att omvärdera sina åsikter och Gerry Adams måste hålla tokarna i RealIRA stången.

Personligen är jag dock försiktigt optimistisk. Jag tror att om partierna kan enas om reformer som minskar klyftorna och lyfter arbetarklassen så kommer de inte bara ha eliminerat grogrunden för rekryteringen av medlemmar till de mer extrema organisationerna utan också tysta rösterna som säger att inget gott kan komma från ett samarbete med ”den andra sidan”.
Dessutom är detta ett bevis för att långvariga konflikter kan ha en (fredlig) lösning – något som är nog så viktigt i dessa tider!

No comments: